Tekniska bloggspel, Android-app-apk, tips och tricks

Recensioner av Super Mario Party | Varor

Recensioner av Super Mario Party | Punkt 1

Om du har spelat Mario Party-spel tidigare, kommer du att veta att de alltid är fyllda till randen med minispel av varierande kvalitet, och det skiljer sig inte från SwitchEntri-debut.

Sällan för ett spel på en Nintendo-hybridkonsol kan Super Mario Party inte spelas i handhållet läge. Du behöver en maskin för att gå närmare eller i ett bord, där varje spelare tar en Joy-Con. Vissa spel kräver bara tangenttryckningar och pinnar, medan andra använder rörelsekontroller och, roligt, HD Rumble-funktioner ignoreras för ofta.

Ta till exempel Sizzling Stakes. I det här spelet måste du steka en kubformad biff och vända pannan varje gång det subtila bruset från Joy-Cons låter dig veta att du har kokt sidan. Liksom fiske minispel i Super Mario Odyssey, Rumble Fishing kräver att du väntar på den starkaste feedback från regulatorn innan du rycker din stav.

Naturligtvis finns det en eller två dufferrar i valet, men de hänger inte tillräckligt länge för ditt parti. Koncentrera mig om det positiva, jag gillar Gridiron Gauntlet, där varje spelare måste undvika att hanteras av Chargin ‘Chucks. Det blir väldigt upptaget och är, som de bästa party-spelen, något som alla kommer att vara helt värdelösa efter några drinkar.

Andra personliga höjdpunkter inkluderar Soak eller Croak, där du måste blåsa spelare ur ringen med en vattenpistol och Net Worth, ett lagspel där flickande Joy-Con kastar olika värdefiskar från ditt nät i paddlarpoolen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas Pie Hard (du kanske kan övervinna den från bilden ovan), och det finns till och med ett fotbollsmatch som får mig att hoppas att Nintendo kommer att börja flytta och ge oss en ny Mario Striker för Switch.

Om du ignorerar all värdighet är det du letar efter, gå till röststegsläget. Här tävlar spelare i snabba och konstiga rytmebaserade spel i warioWare. Du kanske inte lyckas eller försöker hårdast att hålla jämna steg med Princess Peachs diskotekrutiner som blir allt mer krävande när publiken är full av grodor som klappar. Vem som helst kan spela – vem som helst kan se dum ut.